002. "Welcome to Collinwood"

"Welcome to Collinwood" - en ovanligt charmlös och fattig förort till Cleveland. Här har ett gäng riktiga losers och amatörtjuvar kläckt en genial plan till en fantastisk kupp ... som inte kan gå annat än helt fel!
- Text från baksidan av dvd-utgåvan

Först. Den här filmen är helt och hållet tågsäker. Inget grovt våld, ingen naken hud.

Filmens tagline är "Five guys. One safe. No brains.". Den uppmärksamme räknar snabbt till åtta guys och en gal på det nordiska omslaget. Att George Clooney skulle spela en liten eller obetydlig roll hade jag räknat ut på förhand (not: det är Clooney och Steven Soderbergh som producerat filmen). Besvikelsen var desto större när Luis Guzman snabbt reducerades till att skrika: "Your mother is a whore!" på repeat innan han lämnar historien i förtid.

Istället blir det upp till Sam Rockwell att styra det här då duktigt läckande skeppet i hamn. Det går så där. Det blir en ganska harmlös klantskallefilm som med lite god vilja skulle kunna placeras tillsammans med "Safe Men" (Rockwell var med där också, typecasting någon?) och "The Big Hit" (utan att vara hälften så charmig som den senare).

Även om filmen är tunn och kliniskt befriad från större överraskningar är den inte direkt outhärdlig. Det är kompetent utfört, framför allt är den fint filmad och flera av bilderna snyggt komponerade. Egentligen vill "Welcome to Collinwood" nog vara en söt och småcharmig romcom med Rockwell och Jennifer Esposito i fokus, men den vågar inte och faller istället in i någon sorts slapstick-humor som i sina sämsta stunder gränsar till "Jönssonligan".

Du varken vinner eller förlorar något på att se den här filmen. Den dödar en timme och tjugo minuter restid. Så mycket mer har den inte att erbjuda.

Som Clooney-knarkare vet jag dessutom att jag kommer att stå där med "Solaris" i korgen ganska snart. Att jag aldrig lär mig.

(4/10)