003. "Rushmore"

Rushmore is the story of a gifted, rebellious teenager named Max Fischer (Jason Schwartzman), a 10th grader of elite Rushmore Academy. Editor of the school newspaper, captain or president of innumerable clubs and societies, Max is also one of the worst students in the school, and the threat of expulsion hangs permanently over his head.
Max's world is rocked when he falls for 1st grade teacher Miss Cross (Olivia Williams), and finds himself competing for her affections with his friend, steel tycoon Mr. Blume (Bill Murray), the wealthy father of two of his classmates.
- Text från baksidan av dvd-utgåvan

Ovanlig highschoolnördfilm som bjuder på ett av de mest osannolika triangeldraman jag sett på film. Murrays trötte miljonär mot Schwartzmans energiske överliggarämne (och regiunderbarn = självbiografiskt?) i tuppkamp om lågstadilelärarinnan och änkan Williams.

Jag har sett regissören Wes Andersons filmer i rakt omvänd ordning (med reservation för att jag kanske har sett "Bottle Rocket" för många år sedan). Såg "The Royal Tennenbaums" för bara någon vecka sen, så det var väl på något sätt givet att fortsätta bakåt.

Det går inte att komma ifrån att Murray redan här bemästrar rollen som slagen medelålders man (en roll han senare skulle utveckla i "Lost in Translation" och förhoppningsvis tar till nya höjder i "Broken Flowers"). Jag gillar den här buttre Murray. Vem gör inte det?

Men det är ändå Schwartzmans helt flippade high school-elev som är filmens behållning. Tur det. Det är trots allt runt honom allt kretsar. En tragikomisk karaktär som ger ordet besatthet ett nytt ansikte med rejäla ögonbryn, tjocka glasögon och välkammad frisyr. Gotta love him.

Jag vet inte om jag tyckte att "Rushmore" var varken bättre eller sämre än "Royal Tennenbaums" eller "Life Aquatic with Steve Zissou". Alla bjuder på lågmäld humor som i mindre varsamma händer skulle förvandlas till buskis. Nittio sköna minuter som fick mig på gott humör. Fint så.

Helt tågsäker.

(6/10)