011. "The Machinist"

Han har inte kunnat sova på ett år. Hans vikt har krupit under 60 strecket. (sic!) Hans hud är nästan genomskinlig. Hans ögon är som glödande kratrar i hans döda ansikte.

Varför konspirerar sig hans arbetskollegor hotfullt mot honom? Vem är den okända mannen som förföljer honom? Vem sätter upp de mystiska lapparna på hans kylskåp?
- Text från baksidan av dvd-utgåvan

I serien kassa texter på baksidor av dvd-utgåvor presenterar jag: Maskinisten!

Okej för särskrivningen. Den är nästan ok (nej det är den så klart inte, men den är ändå förhållandevis försumbar). Jag vill istället att ni fäster blickarna på första meningen i andra stycket. Vad är det frågan om? Hur kass svenska får man använda? Vem anställer de här klåparna? Min hjärna snurrar.

Och det ger mig en fin P3-övergång. För det här är en film om en snurrande hjärna vill jag lova. En tvättäkta psyko-thriller. Och en riktigt hygglig sådan dessutom. Inget mästerverk kanske, men en klart sevärd rulle.

Christian Bale är riktigt obehaglig i huvudrollen (på ett positivt sätt, inte på det tråkiga sättet som i "American Psycho" där musiken fick göra jobbet åt honom). Det är inte utan att jag undrar hur mycket stryk hans kropp tog av att vara så sjukligt tunn. Kontrasten mellan en normalgödd Bale och den skugga han är i större delen av filmen är stark. Offra sig för konsten någon?

Det är dessutom lite roligt att Bale är så lik Tom Cruise (det är inte första gången jag tänker den tanken). Han låter dessutom som ärke-scientologen ibland. Särskilt när han levererar lite vasst flörtiga repliker till damerna.

Filmen är riktigt snyggt fotad. Särskilt bilderna från och utanför verkstaden. Svart och skitigt.

Som tågfilm funkar den så där. Det är en obehaglig film och det finns både nakna bröst och några äckliga blodsekvenser att se upp med för den känslige. Fast det var aldrig värre än att jag stod ut med dem.

Filmen ställer väl egentligen inga större frågor och är mer imponerande som hantverk än något annat. Bales skådespel, fotot och ljudet hör till höjdpunkterna. (Noterar hur juste det är att se på film med lurar. Särskilt lågmälda rullar som den här.)

Jag är också lite fascinerad av att filmen, med tanke på all uppmärksamhet i samband med biorundan och den fina kritiken, verkar ha gått direkt till 2 för 99-kategorin. Den här utgåvan innehåller dessutom gott om extramaterial, så det är ingen snålversion. Märkligt, men inte mig emot.

En gång till: "Varför konspirerar sig hans arbetskollegor hotfullt mot honom?". Jösses. Dålig på så många nivåer att jag borde bli mållös.

(Allra allra sist undrar jag varför någon längre bak i vagnen pumpar "Gangsta's Paradise" i lurarna om och om igen på tinnitus-nivå? Jag ser ingen Mats Tolander i närheten.)

(6/10)