010. "Red Surf"

Remar (George Clooney) är ett typiskt exempel på en som inte kan få nog. Han var en professionell surfare och levde det vilda livet med massor av pengar, tjejer och snabba bilar. Men det räckte inte för honom, han saknade spänning och blev snabbt ledare av ett gäng surfande knarklangare. När han får reda på att hans tjej är med barn och hon vill att han ska lämna gänget och välja dem istället, så börjar han fundera på om det är gäng livet (sic!) han vill leva. Samtidigt trappas ett gängkrig upp med ett rivaliserande gäng, hinner Remar dra sig undan i tid eller blir han ett offer i det kalla knarkkriget.
- Text från baksidan av dvd-utgåvan

Jag erkänner att jag köpte den här filmen av främst två skäl: George Clooney och surf. Ett tredje var att jag behövde en film att köpa tillsammans med "Constantine".

Döm om min förvåning när jag redan under förtexterna får en glad bonus i form av... Gene Simmons! En andra kommer i första scenen när Clooney gör entré tillsammans med Doug Savant (som ni känner igen från "Desperate Housewives", men kanske framför allt från "Melrose Place" som kvällsåpornas förste öppet homosexuella).

Det blir så klart småroligt att se Simmons som skurkfarfar med lönnmördarkunskaper och Savant som, sedvanligt fumlig, knarklangarsurfare (hysteriskt risig casting, även om han så klart gör den snälle och småkorkade men lojale karaktären). Fast det hjälper föga. Filmen är inget vidare. Trots paraden av favoriter.

Dedee Pfeiffer är det släkt (dotter?) till Michelle? Dedee spelar hur som helt den kvinnliga huvudrollen. Den enda kvinnliga rollen.

Redan tidigt i filmen kommer en scen av tveksamma karaktär för tågresenärer. Lite ståsex på verandan under en fest. Men det handlar om kanske 35 sekunder bildrutor och är snabbt över. Uthärdligt.

Amerikanskt grundhantverk gör att det filmen aldrig blir lika olidlig som ett avsnitt av "Kommissarie Winter". Det är alltså inte dåligt dåligt, bara småtråkigt och påfrestande förutsägbart. Ingen "Point Break" direkt.

Det enda anmärkningsvärda är egentligen att avslutningen inte är helt väntad (nej den är inte direkt överraskande heller, det vinkas ganska friskt om slutet tidigt). Clooneys och Savants floppiga frisyrer ger också lite glädje (de har växt ut nån sorts halvhjärtat och vildvuxet surfburr). Kläderna är ett kapitel för sig och en orgie i avklippt och midjekort...

Annars sammanfattas det mesta av filmen i baksidestexten ovan.

Tämligen mediokert.

(3/10)